Förebyggande smittskydd

Distriktsveterinärerna Fjärdhundra:
I smittornas tider delar vi detta kloka inlägg från våra kollegor i Kungsbacka.
Vilken betydelse har hostreflexen för smittspridning, vad är en aerosol och hur kan långt hår vara ett smittskyddsproblem? Häng med så ska vi reda ut detta.

Vi på Distriktsveterinärerna Kungsbacka följer, precis som alla andra i hästsverige, utvecklingen av de fruktansvärda fallen av hästens herpesvirus, EHV-1, i Stockholms län. Vi har de senaste dagarna också fått flera frågor om hur man skyddar sig mot smitta och vad man bör tänka på.

Grundläggande för de flesta luftvägsinfektioner som hästinfluensa, ”en vanlig förkylning” och hästens herpesvirus (EHV-1 ger vanligtvis luftvägssymtom även om det också i sällsynta, otroligt tråkiga fall kan ge neurologiska symtom) är att de finns och förökar sig i hästens luftvägar. Virus har ju, något förenklat, oftast bara en uppgift i livet och det är att överleva genom att föröka sig så fort och så mycket det går – the more, the merrier… Snor, nysningar, rinnande ögon, feber och hosta är kroppens reaktion och försvar mot detta.

Snor och även mikroskopiskt små vattendroppar i utandningsluften (aerosoler) innehåller ofta stora mängder virus, dels för att kroppen försvarar sig, men också för att viruset ser dessa som raka spåret – autobahn – till nästa värddjur. Hosta finns för att luftstrupen och lungorna ska kunna göra sig av med främmande ämnen, jmf när du sätter i halsen, och kroppen vill då skicka eländet så långt bort som möjligt – ”perfekt!” säger viruset, ”precis vad jag behöver för att flytta!”. En häst har en stark hostreflex och starka lungor och kan skicka aerosoler ibland betydligt längre än 20 meter. Konsekvensen av virus i små, små snor-/vattendroppar och hästens hostningsförmåga…tja, hur stort är ett stall? Hur långt är ett ridhus? Hur nära finns grannhästen?

Vi kan alltså förutsätta att virus till och från finns i varierande mängd i luften i ett stall med en sjuk häst. Utöver det finns det också i den perfekta virus- och bakteriemiljön – snor. Snor på inredning, snor i krubbor och vattenkoppar, snor på fleecetröjor, snor på stövelskaft, snor från pussar på sjuka mular, borttorkat snor, till synes intorkat snor och snor i håret. Den för de flesta kända bakterien Streptococcus equi – kvarka – överlever flera dagar i snor om miljön är lite lagom mysigt fuktig t ex runt en vattenkopp eller ett badkar på bete.

Så…hur skyddar man sig då?

1. Isolera den sjuka hästen!
2. Isolera den sjuka hästen!!
3. Tyvärr är det absolut mest effektiva att isolera den sjuka hästen!!! (Bygg en box i en lada, använd en vedbod, vad som helst som kan funka djurskyddsmässigt ok om det inte finns en isoleringsbox…)
4. Isolera den NYA hästen! Vissa sjukdomar börjar inte ge synliga symtom förrän efter många dagar, ibland veckor – t ex herpesvirus och kvarka. Båda de sjukdomarna har också fall med hästar som sprider smitta utan tydliga egna symtom.
5. Finns det sjuka hästar i stallet – respektera isoleringsrekommendationer (vi ger dem inte för att vara dumma utan för att minska djurlidande) och hästägarförsäkran vid tävlingsanmälan.
6. Byt kläder, tvätta och sprita händer mellan stall – kanske att det t o m är relevant att duscha om det finns sjuka hästar? Glöm inte stövlar, långa hår och allt annat som kan ha fångat upp snor och hostslem.
7. Använd inte samma utrustning till flera hästar (det sprider även andra sjukdomar som regnskållor och ringorm).
8. Informera ALLA som ska till stallet om att det finns sjuka djur även om besökaren – t ex hovslagare eller veterinär – inte ska träffa just den hästen. (Glöm inte att feber också är ett tecken på infektion!) Då ger det besökaren möjlighet att vidta åtgärder för att inte sprida smittan – som personen om den har otur alltså kan få med sig bara genom att kliva in i stallet – vidare.

Visste du att med basal hygien som klädbyte, uppsatt hår, handtvätt och handsprit så kan du minska risken att sprida smitta med upp till 80%!